fundering..
Jag har länge funderat på varför man aldrig kan släppa något man verkligen tycker om. Hur saker och ting kan sätte sig så starkt och hårt, hur det bara likson fastnar uppe i huvudet och man tänker på det varje gång man är utan det.
Tillexempel sina vänner; är dom inte utme en, så tänker man på dem. Så är det!
Det är alltid något som fattas fast man har allt, eller man tror att man har allt. Man tror att allt finns framför en, men ändå är det något som saknas.
Vad är det som gör att det blir så ? :s Ser man att alla andra har något som man inte själv har eller vad `!?
Det kan vara något så litet som ett gossedjur,en film,ett ljus eller vad som hellst, det kan vara allt mellan himmel och jord.
Men fast det finns mellan himmel och jord så vet man ändå inte vad det är.
Hur kan den lilla,lilla grejen vara så svår att hitta ?
Spelar ingen roll om det handlar om kärlek eller en tandpetare, det är så svårt, svårt att komma på vad det kan vara.
Så, hur kan något betyda så fruktansvärlt mycket för en männsika att man inte kan släppa det hur huvudet och tankana ? Hur kan det vara så svårt att sluta tänka? Hur kan det vara så svårt att glömma?!
Tänkt om man kunde sluta tänka på något bara sådär, även om det bara är för en liten stund. Men oftast då man längtar efter något eller sakar något/någon så påminns man ALLTID om den eller det i precis allt man gör, eller framförallt om någon annan gör saken.
Jag kan inte fatta hur allt ska vara så svårt, räcker det inte att man har ett problem?
Varför drabbas man av fler och fler hela tiden ?
Det finns så många frågot som man aldrig kommer att få svar på, det finns så många frågor som aldrig blir hörda.
Det finns sjukt många som undrar det jag undrar just nu, och det finns ännu fler som blir sjuk för att dom inte får svar på frågan. Hur ska man kunna släppa tankarna och kunna ta nästa steg i trappan ? Hur ska man kunna slappa taget och stänga dörren för att öppna nästa, det finns så mycket som ingen vet något om.
Tänkt så många människor som skulle vara friska om inte den lilla lilla saken fattades.
Jag började fundera på detta då min pappa blev sjuk, hur han kunde bli sjuk av att mamma lämnade honom. Jag kunde inte förstå att en sådan sak kunde göra en människa så funktansvärt sjuk.
Men, jag fick prova på exakt samma sak som pappa, men jag klarade mig, jag blev inte sjuk. Hur kan det vara så olika från olika människor ? Vi är ju ändå av samma blod jag och pappa.
Kan det bero på tiden man levt tillsamman,hur mycket man har delat ihop osv?
Hmm, man kan inte skylla på det heller, för det finns folk som haft en pojk/flickvän i bara nån måndag, kanske någon vecka som blir sårade och sjuka. Vad är det som gör att man blir sjuk ?
Vad är det som har frammkallat de psykiska som folk drabbas av då dom saknar den lilla biten i livet ?
Frågar som aldrig kommer att få svar !
Tillexempel sina vänner; är dom inte utme en, så tänker man på dem. Så är det!
Det är alltid något som fattas fast man har allt, eller man tror att man har allt. Man tror att allt finns framför en, men ändå är det något som saknas.
Vad är det som gör att det blir så ? :s Ser man att alla andra har något som man inte själv har eller vad `!?
Det kan vara något så litet som ett gossedjur,en film,ett ljus eller vad som hellst, det kan vara allt mellan himmel och jord.
Men fast det finns mellan himmel och jord så vet man ändå inte vad det är.
Hur kan den lilla,lilla grejen vara så svår att hitta ?
Spelar ingen roll om det handlar om kärlek eller en tandpetare, det är så svårt, svårt att komma på vad det kan vara.
Så, hur kan något betyda så fruktansvärlt mycket för en männsika att man inte kan släppa det hur huvudet och tankana ? Hur kan det vara så svårt att sluta tänka? Hur kan det vara så svårt att glömma?!
Tänkt om man kunde sluta tänka på något bara sådär, även om det bara är för en liten stund. Men oftast då man längtar efter något eller sakar något/någon så påminns man ALLTID om den eller det i precis allt man gör, eller framförallt om någon annan gör saken.
Jag kan inte fatta hur allt ska vara så svårt, räcker det inte att man har ett problem?
Varför drabbas man av fler och fler hela tiden ?
Det finns så många frågot som man aldrig kommer att få svar på, det finns så många frågor som aldrig blir hörda.
Det finns sjukt många som undrar det jag undrar just nu, och det finns ännu fler som blir sjuk för att dom inte får svar på frågan. Hur ska man kunna släppa tankarna och kunna ta nästa steg i trappan ? Hur ska man kunna slappa taget och stänga dörren för att öppna nästa, det finns så mycket som ingen vet något om.
Tänkt så många människor som skulle vara friska om inte den lilla lilla saken fattades.
Jag började fundera på detta då min pappa blev sjuk, hur han kunde bli sjuk av att mamma lämnade honom. Jag kunde inte förstå att en sådan sak kunde göra en människa så funktansvärt sjuk.
Men, jag fick prova på exakt samma sak som pappa, men jag klarade mig, jag blev inte sjuk. Hur kan det vara så olika från olika människor ? Vi är ju ändå av samma blod jag och pappa.
Kan det bero på tiden man levt tillsamman,hur mycket man har delat ihop osv?
Hmm, man kan inte skylla på det heller, för det finns folk som haft en pojk/flickvän i bara nån måndag, kanske någon vecka som blir sårade och sjuka. Vad är det som gör att man blir sjuk ?
Vad är det som har frammkallat de psykiska som folk drabbas av då dom saknar den lilla biten i livet ?
Frågar som aldrig kommer att få svar !
Kommentarer
Trackback
